It's all about me

Bella blev juh kastrerad/steriliserad jag vet inte riktigt vilket ord man använder för alla säger olika. Iallafall hon blev juh de sista februari och vi har släppt ut henne lite då och då under dagarna nu. Vi har dock haft vårat köksfönster öppet så hon kan komma in när hon vill. Det jag vill komma till är att jag får typ panik, jag blir rädd när jag vet att Bella är ute. Jag visste faktiskt inte att man kunde ha så mycket känslor för en katt, att man kunde älska ett djur så mycket som jag älskar henne. Varför jag får sån panik när vi släpper ut henne beror på att jag är riktigt rädd att de ska hända min lilla Bella något igen. 
  Min granne va juh den som hade Bella först, men hon tyckte inte riktigt om att vara där nere om inte jag va där. Han sa de att jag gosade alltid med henne när jag va där nere, vilket han aldrig gjorde. Så de blev väl att hon kände en trygghet till mig, så hon kom juh upp till oss hela tiden och tillslut så kände väl min granne att han inte orkade ha en katt som inte ens vill vara där nere. Så vi sa till honom att vi tar henne.
  Iallafall under den tiden då min granne hade Bella och då va Bella väldigt liten, hon va väl bara några veckor gammal eller max en månad iallfall när han fick henne. Och under den tiden när jag såg henne ute va hon rädd för allt och alla. De kan jag förstå eftersom 15 åringar jagade henne och gjorde massa sjuka grejer med henne. Och varje gång gjorde det lika ont i mig när jag såg hur dom betedde sig mot henne. Så när jag såg de så tog jag upp henne i min famn och kramde om henne, sen gick jag och lämnade henne till min granne och om han inte va hemma så tog jag upp henne till oss så länge tills han kom hem så ingen kunde skada henne. För det finns verkligen sjuka människor i världen som gör otroligt sjuka saker mot djur, som den kille som hade slagit Bella med en bandyklubba. Självklart sa jag de till min granne och han blev inte glad kan jag lova er. Det var min vän som berättade vad som hade hänt och hon visste vem de va och vart han bodde (han bor väldigt nära mig och min granne.) Så min granne kom hem så fort han hörde vad som hade hänt och han hade berättat det för sin mormor som också bor nära mig och min granne. Hon tyckte att dom skulle gå bort och prata med killen, men ingen öppnade dörren, så min granne gjorde istället en polisanmälan. Dock fanns de inte tillräckligt med bevis, så de lades ner.
  Som sagt de finns alltså sjuka människor i världen och de är väl därför både jag, mamma och pappa är så rädd när Bella är ute. För våran kärlek till henne går inte att beskriva med ord. Vi älskar våran lilla Bella<3